29.06.1918

Un sueco en la unidad de élite soviética. La mayoría de los escandinavos se reunieron en una compañía dentro del batallón «Thälmann», dominado por los alemanes, que lleva el nombre del líder comunista alemán Ernst Thälmann.
Durante un tiempo, los suecos también estuvieron bajo el liderazgo de Austria, lo que les convenía más que los estrictos alemanes. Pero cuando se anunció en febrero de 1938 que serían transferidos a un nuevo batallón, el primero escandinavo, fue una gran alegría. El primer comandante del batallón escandinavo «Hans Beimler» era un joven de 30 años de Gotemburgo, Holger Ekström. No había completado ningún entrenamiento militar sueco, pero tenía un talento natural para liderar a los hombres en la batalla, razón por la cual fue nombrado mayor.

”Blod rann ned över kinden”
I ett brev till en kamrat hemmavid berättade Holger Ekström om hur det var att bli träffad av fientlig artillerield:

”…så kom det en granat visslande, man hörde att den skulle bli en fullträff och hann bara slänga sig ned i den till 1/6 färdiga gropen. Jag kände svidande smärta i ljumsken och att blod rann från ögontrakten ned över kinden. Man ligger en stund frånvarande när man blir sårad och undrar om det är allvarligt. Det tar en stund innan man blir klar över sårets omfattning. Nå det var inte dödligt det kände jag och skrek över till vår kapten att jag var träffad. Det är jag också, skrek han tillbaka. Vi låg bara 6-7 meter från varann men måste ändå skrika för att göra oss hörda i helveteslarmet från granatnedslagen och de sårades skrik efter sjukvårdare.”